Tror ni att jag skulle bli rik om jag skulle skriva en bok om alla smaskiga detaljer i mitt såpaktiga liv?

För ett par veckor sen var vi bowlade med brorsan och hans familj, kvällen avslutades på dansmattan i bowling hallen

Dansmatta

Det är underbart med snö i massor ute, nu är det inte så kallt ute heller så då börjar man planera sommaren… inte vad vi ska göra utan när vi ska ha semester.

Det är säkert många som reagerar nu av vad jag skriver men eftersom det är vår vardag så vet vi som vet vad som är bäst för oss och gör på vårt sätt.

Jag har tre barn som i år fyller 12, 18 och 20.
Min sambo har fyra barn som i år fyller 10, 13, 15 och 17

Vi är två sambo som tillsammans har tre ex, inte lätt att få ihop den semestern och lägger man sen till att det är ett barn som har fast jobb och bor hemma, minst två barn som har sommarjobb och fotbollscuper o.dyl så går det inte att få en ”normal” familjesemester. Vad är egentligen normalt??

Vårt mål är att få en vecka tillsammans med alla barn och en vecka bara jag och sambon, därför har jag idag skickat till mina barns pappa mina önskemål om semester och cuper och annat och sen får vi se hur sommaren och semestern blir.

Den är helgen har vi hittat på lite olika roligheter, igår spelade vi bowling med min bror och hans familj, det avslutades med en vända på dansamattan för de som ville, jag avstod

Idag har vi varit nere på skolan i närheten och åkt skridskor, även här avstod jag då jag saknar skridskor men jag kommer att köpa mig ett par, de som åkte såg ut som om de hade väldigt roligt  :-)

jag är verkligen upp och ner när det gäller min blogg, jag har inte så mycket att skriva, orkar inte lägga tid på att göra det roligt att läsa och vill inte dela allt heller. Undrar lite också över varför jag läser olika bloggar.

I måndags när olyckan inträffade började jag läsa bloggen som pappan till den omkomne pojken har. Varför gör jag det, för att gotta mig i andras olycka?? för att känna att jag har det bättre?? för att jag känner dem?? frågorna kan bli oändliga, inget av ovanstående stämmer in, jag vet vilka de är, klart båda är uppvuxna här på lilla bygden där även jag och min sambo är uppvuxna, det är många man känner till till namnen men känner dem gör jag inte, inte barnet heller. Inget av mina barn går i hans klass.

Jag läser alla de gripande berättelser som pappan har lagt ut, jag har inte kommentaret en enda gång, vad man en skriver blir fel, sambon har kommenterat men han känner familjen på ett helt annat sätt än vad jag gör, båda föräldrarna till pojken, deras föräldrars kök har han suttit i många gånger som ungdom och han har också umgåtts med syskonen.

Känslan är knasig, i måndags hade jag ett långt samtal med min 11-åring som går över den övergången varje dag till och från skolan, han undrade hur man ser ut när man har blivit påkörd av ett tåg, om pojken fick lida, vad han tänkte när det inträffade, hur hans förldrar och syskon kan gå vidare i sina liv och hur ledsen jag skulle vara om detta hände honom.

Ja ingen av hans frågor kunde jag svara på, kände mig bara väldigt illa till mods hela tiden

I morse satt jag och min 11-åring och tittade på TV innan han skulle gå till skolan, jag tyckte jag hörde en helikopter men tänkte inte så mycket på det, min storebror ringer och frågar om jag har pratat med sonen nyligen.. om vaddå tänkte jag och svarade näää, ring honom då är svaret. Han satt ju där bredvid så det behövdes inte men då förklarar storebror att  det har skett en olycka vid den övergången min son tar till skolan varje dag.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6443401.ab

Dessa olyckor sker titt som tätt, jag minns när jag gick i skolan här och högstadiets moppegäng körde rakt in i tåget vid en obevakad övergång.

Tur att alla dessa övergångar som vi har här idag är bevakade med bommar men ändå händer det.

är ett vitt begrepp.. många säger till mig ”du jobbar ju med datorer” nää de gör jag egentligen inte, jag är visserligen konsult på datasystem men idag är alla jobb datoriserade och alla ska ha lön så därför är jag konsult på lönesystem, visst jag har ett stort intresse för datorer och tycker det är kul men sitter inte så mycket själv framför datorn när jag är hemma, däremot gör barnen det och jag tycker det är superjobbigt, de kan spela lite spel en stund, byta mellan olika spel, sedan chatta med kompisar på facebook eller msn för att sen titta på youtube, är det dagens it samhälle som gör att barnen ”umgås” med varandra via datorn och jag bara är en förlegad förälder eller är det ett problem att barnen tillbringar så mycket tid framför datorn?